160 kr! Naggen får du på köpet.

Jag är inte den som allra mest klagar på Myrornas (eller andra hjälporganisationers) priser. Jag tycker att det är bättre att pengarna går dit än att antikhandlare (m fl) dammsuger ställena och köper det för småpengar och sen säljer det i sina egna affärer.

Det är min åsikt och den står jag för.

Men visst finns det undantag som stör mig som bara den. Ett av mina favorithatobjekt är Röda korset på Lidingö där damerna på fullaste allvar kan säga saker som det här:
”Om vi syr på monogram på den här handduken kan vi ta 300-350 kr för den istället.”

Eller såssnipan/skålen nedan från Bo Fajans som jag såg på Myrorna på Adolf Fredriks Kyrkgata igår. 160 kr, vilket jag i sig tycker är dyrt. Men den har dessutom en nagg, till höger om prislappen. Inte stor men väl synlig.

Mina drömmars stad.

from Instagram: http://instagram.com/p/fSxjmHJPtw/

Jafyfan.

Idag började dagen med att le mot en sur dam när jag cyklade till jobbet. Det sätter etiketten på den här dagen tycker jag; if life brings you lemon, make lemonade!
Sen läste jag Kjell Häglunds text Värsta formen av fjäsk i Expressen om Carl Philip och hans design. Och kände mig ganska sur igen.
Jag tillhör varken dom som vill avskaffa eller behålla kungahuset. Det är fint att se vilka klänningar dom väljer att ha på Nobelfesten och vilka smycken. Jag tycker det är sjukt att monarkin inte använder sin makt till något viktigt; jämställdhet, papperslösa flyktingar, barnfattigdom, för att bara nämna några. Men där tar det ungefär slut.
Förutom när det gäller Carl Philips så kallade ”konstnärskap”. Då ser jag rött. Jag hatar allt han gör. Jag hatar att han stjäl uppmärksamhet från alla riktiga talanger.
Han får göra vad fan han vill. Men kalla honom INTE formprins eller designprins.
Det finns bara en formprins. Det finns bara en designprins.
Den fantastiska Sigvard. Ju mer jag ser och läser om/av honom desto mer fascinerad blir jag.
Hemma hos mig hänger en bild jag rivit ur från en Hus & Hem Retro med Sigvard och Marianne. Där Marianne ligger över ett soffbord. Jag älskar den bilden! Men den är ju hemma och inte där jag är, så det får bli den här bilden istället. Som jag lånat från Formfront. Där kan man även läsa en liten profil av Sigvard.

Meeehn, kom igen nu!

Jag orkar inte mer.
Jag vill ha sommar och uteauktioner och tokköp och loppis i varje vägkrök och enåannan kantarell, hallonsnår och  blåbär.
Jag blir galen på den här loppisoheta årstiden.

 

Tiden

Ja, tiden, en bara rinner iväg. Jag har haft en ganska dålig höst ur loppisperspektiv.
Inte så intresserad, inte så många inköp. Liksom, lite lågvatten.
Jag var på auktion i all helgona helgen, och gjorde några fina fynd. Det får dock bli ett inlägg senare om det.
Jag tror nog framförallt att jag har blivit mer kräsen. Jag vill inte bara köpa för köpandets skull, utan för att jag verkligen VILL ha den eller har någon användning av den.

Att vara en samlare utan att samla

Det här med att samla på saker tycker jag är lite problematiskt.
Även om jag älskar min Lisa Larsonhund så vill jag inte ha hela kenneln. Jag vill ha ett lejon och  en ABCflicka. Sen räcker det.

Och även om jag har kanske 50 glasunderlägg så skulle jag inte säga att jag samlar på dom. Hittar jag några fina så köper jag dom. Inte så mycket att orda om.
Likadant med knappar. Jag köper knappar när jag hittar fina knappar.
Och ljuslyktor.

Kanske är att samla det jag alltid tittar efter på loppisar. Sånt jag tittar efter fast jag redan har flera stycken likadana. Som Aladin från Höganäs. Häromsistens såg jag en rosa i någon blogg, tyvärr så minns jag inte i vilken, men där ökade pulsen avsevärt.

Till samlandet kan jag utan tvekan även placera ytterkrukorna nedan från Steninge. Vi hade dom hemma när jag var liten, men de rensades väl bort i någonslags 80-talsiver.
Under flera år letade jag förtvivlat. Utan att hitta mer än en. Det senaste året har jag hittat. inte mindre än 7 stycken. I tre olika storlekar. Ett klassiskt fall av; when it rain it pours.

Och sist men inte minst den här kära samlingen; Stig Lindbergs senapsburkar för Apoteket. Men de måste ha korklocket kvar om jag ska köpa dom. Om dom inte har en färg som jag inte har sedan tidigare. Perfekta kryddburkar.

Ja, som sagt, det är knepigt det där med samlande. Jag är ingen samlare, men jag har samlingar.

Seniorpuls?

Varje vecka i Antikrundan säger de samma sak ”detta är vad de yngre generationerna kallar för seniorpuls”.
Jag känner bara ”What?”
Vem sjutton säger ”seniorpuls”?

Ordet är ju mer omodernt än det dom hävdar är sååå omodernt.

Förövrigt så börjar hela programmet mer eller mindre att osa seniorpuls…

Bilden är lånad från Auktionshuset i Örebro.