Minnesförlust/Total blackout

Jag vet inte  vad som hände, men när jag visade mina retrodjur i söndags så glömde jag de käraste av dom alla. Trots att de befann sig mitt framför näsan på mig…

Min älskade fågeltavla av Ninnie Forsgren. Jag såg den på nätet och föll pladask.
Sidan tillhörde en auktionsfirma vars auktioner min mamma besöker frekvent.
Instruktionen till henne blev; ”Köp den, till vilket pris som helst!”
Hon fick den till för småpengar och auktionisten sa; ”Där har vi dagens fynd.”
Inte vet jag, och det spelar ingen som helst roll. Den är underbar och jag blir glad varje gång jag ser den.

Djur i mina ägor

Bloggutmaningen denna gången kommer från bloggen H55. Ickelevande djur jag har i mitt hem.
Pricken har vi träffat på förut. Han huserar i hallen där han med sin trumpna min ser till att jag inte glömmer mina nycklar.

Det är ganska fascinerande att han inte är den enda hunden i mitt hem. Jag har inte mindre än tre (3!) hundar. Jag som inte ens gillar hundar. Jag är kattmänniska to the bone!
De två andra är Stig Lindbergs skottar. Den minsta pyttelilla och den röda sparbössan.
Den röda är helt ny, eftersom Handelsbanken är smarta nog att ta tillbaka dem.

I övrigt finns bara det här finfina saltkaret i form av en tupp. Han har en liten skada på huvudet men jag skulle aldrig göra mig av med honom. Inte bara för att han är ett arv efter min mormor.

Fler än två är en samling

Jag försöker leva efter någonslags princip om att har jag inte fler än två av varje så är det inte en samling.
Det innebär att det finns många saker det finns två av…

Men ibland smyger sig samlingarna liksom på en. Helt plötsligt stod jag där med fyra Aladin från Höganäs, formgivna av Anne Nilsson, utan att riktigt veta hur det gick till. Jag har köpt dom när jag har hittat dom och är ungefär lika glad över allihop.
Även om det senaste tillskottet; den gröna är min favorit.

Hittar jag de metallicfärgade så slår jag till på studs.
De röda lockar mig dock inte något vidare.

Hej Pricken!

Jag älskar katter.
Och är inte alls speciellt förtjust i hundar.
Men när jag såg Lisa Larsons Spaniel ur serien Kennel så kunde jag bara inte stå emot.

Nu bor han hemma hos mig. Snabbt fick han namnet Pricken. Han är ganska loj och inte speciellt kelig.  Det passar mig perfekt.