Megaloppis i Solna (uppdaterad)

Idag hade jag en härligt effektiv morgon.
Jag bakade ut och gräddade det bröd som stått och kalljäst hela natten. Och jag städade min dator.

Sen gav jag mig av till Megaloppisen i Solnahallen. Jag är ju inte något övertygat fan av den här typen av evenemang, men sist tyckte jag ändå att det var helt okej.
Den är gången var det en katastrof! Skräp, skräp och ännu mer skräp. Och sen några bord med fina saker. 80-20 skulle jag säga.
Jag kom hem med den enda sak jag verkligen ville köpa. Så ointressant tyckte jag att det var.

En helt underbar grön vas. Mörkare än vad bilden ger sken av. Jag utgår från att det är en Upsala-Ekeby, men etiketten är väldigt otydlig.

Uppdatering: Vasen är från Glory Svensk keramik. Och  tillverkad på Upsala-Ekeby, Ekebybruk. Vaserna tillverkades på uppdrag av Turitz & Co och såldes på EPA-varuhusen.
Det är fantastiskt att tillhöra ett nätverk med retrobloggare! Det finns alltid svar att få. Denna gång från oraklet Benny.

Annons

Megaloppis

Förra helgen var det Megaloppis i Solnahallen.
Den typen av evenemang står inte direkt överst på min lista, men jag gick dit med ett öppet sinne.
Det fanns bord med helt fantastiska grejer som kostade skjortan.
Det fanns bord med rent skräp.
Och bord där det stod sura gubbar/damer som ville att man skulle veta vilka dyrgripar de hade (även om det var skräp).
Och så klart bord med säljare som överhuvudtaget inte var intresserade av att sälja.
Men det fanns ju så klart bord med underbara grejer till helt rimliga priser.
Högt och lågt.

Det roligaste var så klart bloggfikan. Min allra första. Kul att få personer till bloggarna. Roligt att se alla fynd dom andra hade gjort. Mest imponerad blev jag av Manganias gravyrplåtar. Jag hade antagligen inte köpt dem och sen ångrat mig något helt vansinnigt!

Jag kom hem litegrann.
En rosa Aladdin. Nu saknas bara en turkos och en i guld, sen tänker jag sluta köpa dom… (yeah right)

Mitt stora inköp var av slaget ”Jag kunde bara inte låta bli”. Jag har ju redan visat det, men det måste helt enkelt visas igen. Och det kommer inte vara sista gången, det kan jag garantera.

Med hem följde även några Femina från 60-talet. Men de får inte vara med den här gången.

Priset man betalar för kärlek vid första ögonkastet

Ibland går det bara inte att låta bli. Trots att elen var borta och behovet av putsning stort, så var den här lampetten tvungen att flytta hem till mig. Priset gjorde att jag tvekade ganska länge. Men till slut så gick det inte. Det här en typisk sådan sak jag kommer ångra länge om jag inte köper.
Nu är den isärskruvad, själva lampdelen är på väg till Småland för elinstallation.

Den kommer bli så galet snygg i min kommande hall tillsammans med en teakspegel jag köpte i våras.

Har för övrigt för mig att jag har sett lampan på någon annan blogg, någon som vet vilken? Och någon som vet var den kommer ifrån?

from Instagram: http://instagram.com/p/fH5tl-pPpy/