Lata dagar.

from Instagram: http://instagram.com/p/gQCS7PJPoq/

Stringhyllan som ju inte är en Stringhylla

Den här hyllan i Stringstil är jag stormförtjust i.  Att den har lådor är perfekt. Mycket junk som får plats där.
Problemet med den är att hyllplanen har små lösa grejer att hänga upp på. Och när jag köpte den så saknades hälften. Jag skulle få hjälp att fixa dem, inga problem. Personen fixade två… Så i ett år nu har jag haft två hyllplan.
Men jag är ju inte sämre än att jag fixar saker själv; lagom stora spikar, ett skruvstäd och två tänger fixade biffen!

På nedersta hyllan finns från vänster till höger; en grön till synes munblåst vas som jag fick av min mamma i påskas. Jag har velat ha en enkel smaragdgrön vas ett tag och den här är fin. Okänt ursprung, för mig. Följt av en favorit, Göran Wärffs Sunflower från Kosta. Nu har jag inget måttband i närheten, men jag tror den är ca 20 cm hög. Ett fyndlådefynd. Framför står två Iitalaföremål; Alvar Aaltoskål och en Vitriini (Visa) av Anu Penttinen.
Sen kommer då tavlan som inte föreställer Hemingway. Framför den står 4 brevpressar. 3 med blommor i och 1 med ett foto under. Vid tillfälle ska jag visa dem uppifrån.
Därefter två mörkgrå Gunnar Nylundare. Och, ja, som ni ser; sockerskålen Taika från Arabia fick sällskap av gräddkannan. Och i bakgrunden underlägget Mirakel med mönster av Josef Frank för Svenskt Tenn.

Mitten hyllan innehåller en bladning av saker, sånt jag egentligen tycker är ganska fult men som jag faktiskt inte riktigt kan skiljas från. Från vänster står Mazetti ÖgonCacao som min storebror ropade in på auktion när jag var kanske 13. Han har nog glömt det, inropet alltså, men jag minns det som igår när han kom hem med dem. Den ingick i en låda med flera burkar, jag har två av dom, den andra är en IRAburk med patentlock.
Därefter står två Argentavaser från Gustavsberg utan silver, så jag vet inte riktigt vad de kallas då… Längst fram står en liten brun Eldorado skål av Wilhelm Kåge för Gustavsberg. Jag har även ett stort uppläggningsfat i gult. Tuppen är ett arv efter min mormor, den är även en saltströare. Sen följer kanske den fulaste sak jag äger men som jag inte riktigt kan skiljas från; gåsen/ankan/svanen eller vad det nu är. Den är från Höganäs och kom med en fyndlåda. Först behöll jag den mest för att den var så vansinnigt ful, men den växer liksom på en. Men ful är den definitivt.
Gräddkanna och sockerskål från tyska Thomas, den verkar vara en favorit bland retrobloggare. Jag är nöjd med de två delar jag har.Tavlan tillhör även den fulgrejerna. Det är ett julkort till en Herr C. Olofsson från konstnären Gösta Hallencreutz från 1933. Ful som stryk men samtidigt helt underbar!
Den lilla glasskålen med målat lock vet jag inget om. Inte heller den lilla vasen. Rar som vara den är de båda.

Översta hyllan är lite halvtom, än så länge, den kommer garanterat att vara knökfull inom en inte allt för avlägsen framtid.
Den stora orange vasen är från Bergdala, ganska nyinköpt. Den mindre har jag haft väldigt länge, tror den heter Carita och är från Elme glasbruk.
De både porslinsburkarna är julklappar från mamma. Sillburken är från Deco och marmeladburken som jag just nu glömt var den kommer ifrån.
Kvadratburkarna gör mig lycklig varje dag!

Sannolikt kommer hyllorna att vara ommöblerade inom kort. Det är ju så himla roligt.

Nr 5 välkommen hem!

I torsdags sprang jag på den här skönheten. Festivo nr 5. I min familj även kallad ”femman”.
Jag samlar inte på den, men min mamma och jag har hjälpts åt att samla ihop hela serien åt henne och då var det just ”femman” som var svårast att komma över.
Både att hitta och med rimligt pris.
Så när jag nu hittade den för, i sammanhanget, småpengar så fick den följa med hem.
Kanske är det början på en samling…