Att vara en samlare utan att samla

Det här med att samla på saker tycker jag är lite problematiskt.
Även om jag älskar min Lisa Larsonhund så vill jag inte ha hela kenneln. Jag vill ha ett lejon och  en ABCflicka. Sen räcker det.

Och även om jag har kanske 50 glasunderlägg så skulle jag inte säga att jag samlar på dom. Hittar jag några fina så köper jag dom. Inte så mycket att orda om.
Likadant med knappar. Jag köper knappar när jag hittar fina knappar.
Och ljuslyktor.

Kanske är att samla det jag alltid tittar efter på loppisar. Sånt jag tittar efter fast jag redan har flera stycken likadana. Som Aladin från Höganäs. Häromsistens såg jag en rosa i någon blogg, tyvärr så minns jag inte i vilken, men där ökade pulsen avsevärt.

Till samlandet kan jag utan tvekan även placera ytterkrukorna nedan från Steninge. Vi hade dom hemma när jag var liten, men de rensades väl bort i någonslags 80-talsiver.
Under flera år letade jag förtvivlat. Utan att hitta mer än en. Det senaste året har jag hittat. inte mindre än 7 stycken. I tre olika storlekar. Ett klassiskt fall av; when it rain it pours.

Och sist men inte minst den här kära samlingen; Stig Lindbergs senapsburkar för Apoteket. Men de måste ha korklocket kvar om jag ska köpa dom. Om dom inte har en färg som jag inte har sedan tidigare. Perfekta kryddburkar.

Ja, som sagt, det är knepigt det där med samlande. Jag är ingen samlare, men jag har samlingar.

Köksstolar

Stolar till mitt köksbord har varit ett av de där stora problemen. STORA problemen. Jag har inte vetat vad jag vill, eller snarare så har det varierat en hel del.
När jag var på landet i påskas så hittade jag stolar på vinden som gav mig en riktning; jag vill ha 40-talsstolar!

I förra veckan hittade jag till slut de jag absolut inte kunde tänka mig att leva utan.
För en struntsumma blev de mina. Och de är alldeles underbara!
Just nu har de ett gobelängtyg i William Morrisstil. Snyggt, men den gröna fransranden är inget vidare. De kommer sannolikt att kläs om så småningom.