Små sommarsouvenirer

När jag kom hem till min mamma fanns det fyndlådor för mig att gå igenom.
Stora besvikelsen var några sönderdiskade Bellisfat. Stor sorg.
Jag var ganska hård i min utsållning så det blev inte mycket kvar.
Några grejer står även kvar hos min mamma, eftersom de helt enkelt inte gick ner i väskorna den här gången.
Glada saftglas dras jag till som en magnet. Hittills har jag aldrig lyckats hitta fler än två likadana.

Om jag hittar udda saker som jag bara dras till urskiljningslöst så är de alltid antingen någons semesterinköp från Sydeuropa eller från Gabriel. Det slår aldrig fel.
Den bruna lyktan med gul insidan kommer lysa upp höstmörkret alldeles underbart.
Den blomformade ljusstaken från Jie har jag fingrat på många gånger. För en tia kunde den bara inte stå kvar.

Och puttiga små bestick. Så söta så de hamnade i sparahögen. Något oväntat har jag faktiskt använt dem.

Kryddburken tog mamma hem från landet. Inga stämplar, bara några siffror i botten. Äggkopparna låg i lådorna. Ostämplade. Känns lite som Bo Fajans, men jag har ingen aning.
Kryddburkar har jag många av, men de används flitigt. Äggkoppar saknar jag dock.

Glas är ju kalas (uppdaterad)

Färgat glas, finns det något vackrare?!
Små fynd gjorda under sommaren.
Den lilla refflan är ju att dö för, jag tycker den gröna varianten är helt underbar. En vas också sen är är jag nöjd.
Uppdatering: Enligt form55 är det ingen Reffla. Fin är den hurellerhur.

Jag vet inte riktigt vad jag ska ha en sockerskål och gräddkanna till, men den här knallröda gick inte att motstå.

Färgmatchat

Oj! Dom senaste veckorna har varit fyllda med många sköna, fina, roliga inköp och upplevelser.
På bilden återfinns några av dem.
Koppen, Blå eld, låg i en fyndlåda som jag ropade in för 20 kronor. Den saknar fat, men är helt felfri. I lådan fanns även en Pyntakopp, som förvisso var trasig, men som kruka till basilikan blir den finfin.
Ljusstaken/ljuslyktan är den enda nya sak jag köpte. Ingår i serien Fröhus från Paradisverkstan. Alldeles underbar.
Vasen tror jag är från Gefle. I botten finns en väldigt svag stämpel, kan vara tre torn. Men färgen känns Gefle.
Dukarna är kanske inte dom snyggaste samlingen men de duger.
Glasunderlägget ingår i ett set om 6 i olika färger som mina föräldrar fick i bröllopspresent.

Sladdhärvan går alldeles utmärkt att bortse ifrån.

Att vara en samlare utan att samla

Det här med att samla på saker tycker jag är lite problematiskt.
Även om jag älskar min Lisa Larsonhund så vill jag inte ha hela kenneln. Jag vill ha ett lejon och  en ABCflicka. Sen räcker det.

Och även om jag har kanske 50 glasunderlägg så skulle jag inte säga att jag samlar på dom. Hittar jag några fina så köper jag dom. Inte så mycket att orda om.
Likadant med knappar. Jag köper knappar när jag hittar fina knappar.
Och ljuslyktor.

Kanske är att samla det jag alltid tittar efter på loppisar. Sånt jag tittar efter fast jag redan har flera stycken likadana. Som Aladin från Höganäs. Häromsistens såg jag en rosa i någon blogg, tyvärr så minns jag inte i vilken, men där ökade pulsen avsevärt.

Till samlandet kan jag utan tvekan även placera ytterkrukorna nedan från Steninge. Vi hade dom hemma när jag var liten, men de rensades väl bort i någonslags 80-talsiver.
Under flera år letade jag förtvivlat. Utan att hitta mer än en. Det senaste året har jag hittat. inte mindre än 7 stycken. I tre olika storlekar. Ett klassiskt fall av; when it rain it pours.

Och sist men inte minst den här kära samlingen; Stig Lindbergs senapsburkar för Apoteket. Men de måste ha korklocket kvar om jag ska köpa dom. Om dom inte har en färg som jag inte har sedan tidigare. Perfekta kryddburkar.

Ja, som sagt, det är knepigt det där med samlande. Jag är ingen samlare, men jag har samlingar.

Fler än två är en samling

Jag försöker leva efter någonslags princip om att har jag inte fler än två av varje så är det inte en samling.
Det innebär att det finns många saker det finns två av…

Men ibland smyger sig samlingarna liksom på en. Helt plötsligt stod jag där med fyra Aladin från Höganäs, formgivna av Anne Nilsson, utan att riktigt veta hur det gick till. Jag har köpt dom när jag har hittat dom och är ungefär lika glad över allihop.
Även om det senaste tillskottet; den gröna är min favorit.

Hittar jag de metallicfärgade så slår jag till på studs.
De röda lockar mig dock inte något vidare.

Nr 5 välkommen hem!

I torsdags sprang jag på den här skönheten. Festivo nr 5. I min familj även kallad ”femman”.
Jag samlar inte på den, men min mamma och jag har hjälpts åt att samla ihop hela serien åt henne och då var det just ”femman” som var svårast att komma över.
Både att hitta och med rimligt pris.
Så när jag nu hittade den för, i sammanhanget, småpengar så fick den följa med hem.
Kanske är det början på en samling…

Bloggutmaning; ljusstakar

Jag smyger in lite från kanten och ger mig på utmaningen ”ljusstakar” som ursprungligen kommer från Form55.
I likhet med många av de andra som visat upp sina fina ljuskällor så har jag mängder undanstoppade i lådor och skåp.
Men här kommer några av dem som står framme och används flitigt.

Först ut är en blandning av gammalt och nytt. Rejmyre, Indiska, Åhléns och min älskade gröna Reffla från Gullaskruf.

Här kommer det kitschigaste jag äger tillsammans med den jag tycker är allra snyggast. Inte speciellt svårt att gissa vilken som är vilken….
I botten på den röda står det ”Made in Sweden”, mer än så vet jag inte om den. Jag tycker mig ganska ofta se bottendelen av den på loppisar, men tror nog aldrig jag har sett hela. Om jag hittar andra färger på lyktan så kommer jag köpa direkt. Den är så himla pampig!

Av vad jag kan se är jag den enda som gillar de här kristallskapelserna, bordslyster eller vad man nu väljer att kalla dem, men det gör inte så mycket. Jag tycker dom är så himla fina och har en hel del av dem. Mina favoriter är de här två ljusmanchetterna som hänger ihop med två ommålade träljusstakar från Ahrnebergs. I somras när jag ropade in dem i en fyndlåda för en tjuga var de smutsvita. Nu skiner de som solen.