Täby bakluckeloppis

Under sommaren har jag följt Retrolyckans alla underbara inköp på Täby bakluckeloppis.Min erfarenhet av Täby inskränker sig till ett besök, i september 2009, då jag och några vänner stod och sålde där.
Jag kan fortfarande vakna på nätterna i panik över den första halvtimmans totala kaos av folk som rev och slet och drog och skrek.
Så jag har valt att hålla mig därifrån, både som säljare och köpare.

Men den här sommaren har nyfikenheten helt enkelt blivit för stor. Så en lördag här i augusti, så begav jag mig med foträtta skor, kontanter och bra väska dit.
Upplevelsen var inte mycket bättre nu. Folk är galna.
Jag får nog helt enkelt erkänna att bakluckeloppisar inte är min grej.

Med mig hem komma dessa två glasburkar. Ingen aning om var de kommer ifrån, eller om de ens är gamla. Fina och funktionella är dom iaf.

 

 

Fohundar

Sedan jag såg Porslinans fohund har jag velat ha en egen.
Jag har väl inte direkt letat. Men jag har å andra sidan inte hittat heller.Tills jag under semestern hittade två på en auktion.
Kärlek vid första ögonkastet.
Både mamma och hennes väninna stod frågande inför mitt inköp, men innan jag åkte hem igen så hade även mamma fallit för dem och det var knappt så jag fick med dem.
Men nu står de tryggt och vakar över mitt hem.

Sjukt dålig bild, får skylla på vädret utanför.

Vinst

I somras ställde Borgmans Antikviteter frågan vilket glasbruk som visas på bilden.
Det var kanske den lättaste frågan på länge.
Min mamma och jag besöker Åfors i princip varje sommar. Delvis på grund av gammal kärlek till paret Vallien, men lika mycket på grund av att miljön kring Åfors Glasbruk är så otroligt vacker.
Att glasbruket stänger nu i höst är en verklig sorg.

Jag var först med att svara rätt, så därför vann jag de fina likörglasen nedan. Enligt uppgift från Hovmantorp. Brickan fanns med bland fyndlådorna jag skrivit om tidigare.

Stort tack till Borgmans för den fina vinsten.

Det bästa i livet är gratis

Häromdagen visade jag sommarens blomkruksinköp. Krukorna på bilden var godbitarna, i lådan låg även kanske 20 krukor som var helt ointressanta (för mig).
Jag brukar lämna kvar det jag inte vill ha, så får någon annan ta det. Och så gör många andra.
I år hände det jag aldrig varit med om förut. I ögonvrån ser jag en dam gå igenom en kvarlämnad låda. Hon pratar lite högt med sin man och jag hör ord som ”Rörstrand” nämnas. Men vad som fångar mitt intresse är något svartvitrandigt.
Så fort damen gått skuttar jag fram och håller tummarna för att det ska finnas kvar.
Och, ja, ibland händer det verkligen.

Ett av dem har en liten nagg, men i övrigt är de helt felfria.
Det sjuka var att jag aldrig såg dem i lådan och jag har aldrig någonsin sett dem på en auktion förut. Lyckalyckalycka.

Kära vänner

Den trasiga Pyntakoppen låg i en låda som jag ropade in för en tjuga. Sannolikt kommer den stå köket med en basilika i.
Jag köpte lådan för den, hela, Blå Eldkoppen och fick den här raringen på köpet.
Samt en herrans massa blommiga kaffefat.Den lilla Eldoradoskålen fanns på Erikshjälpen. Sedan tidigare har jag ett gult uppläggningsfat i serien.

Någon gång ska jag bestämma vad det är jag vill samla på. Fram tills dess så blir det som det blir.

Små sommarsouvenirer

När jag kom hem till min mamma fanns det fyndlådor för mig att gå igenom.
Stora besvikelsen var några sönderdiskade Bellisfat. Stor sorg.
Jag var ganska hård i min utsållning så det blev inte mycket kvar.
Några grejer står även kvar hos min mamma, eftersom de helt enkelt inte gick ner i väskorna den här gången.
Glada saftglas dras jag till som en magnet. Hittills har jag aldrig lyckats hitta fler än två likadana.

Om jag hittar udda saker som jag bara dras till urskiljningslöst så är de alltid antingen någons semesterinköp från Sydeuropa eller från Gabriel. Det slår aldrig fel.
Den bruna lyktan med gul insidan kommer lysa upp höstmörkret alldeles underbart.
Den blomformade ljusstaken från Jie har jag fingrat på många gånger. För en tia kunde den bara inte stå kvar.

Och puttiga små bestick. Så söta så de hamnade i sparahögen. Något oväntat har jag faktiskt använt dem.

Kryddburken tog mamma hem från landet. Inga stämplar, bara några siffror i botten. Äggkopparna låg i lådorna. Ostämplade. Känns lite som Bo Fajans, men jag har ingen aning.
Kryddburkar har jag många av, men de används flitigt. Äggkoppar saknar jag dock.