Megaloppis

Förra helgen var det Megaloppis i Solnahallen.
Den typen av evenemang står inte direkt överst på min lista, men jag gick dit med ett öppet sinne.
Det fanns bord med helt fantastiska grejer som kostade skjortan.
Det fanns bord med rent skräp.
Och bord där det stod sura gubbar/damer som ville att man skulle veta vilka dyrgripar de hade (även om det var skräp).
Och så klart bord med säljare som överhuvudtaget inte var intresserade av att sälja.
Men det fanns ju så klart bord med underbara grejer till helt rimliga priser.
Högt och lågt.

Det roligaste var så klart bloggfikan. Min allra första. Kul att få personer till bloggarna. Roligt att se alla fynd dom andra hade gjort. Mest imponerad blev jag av Manganias gravyrplåtar. Jag hade antagligen inte köpt dem och sen ångrat mig något helt vansinnigt!

Jag kom hem litegrann.
En rosa Aladdin. Nu saknas bara en turkos och en i guld, sen tänker jag sluta köpa dom… (yeah right)

Mitt stora inköp var av slaget ”Jag kunde bara inte låta bli”. Jag har ju redan visat det, men det måste helt enkelt visas igen. Och det kommer inte vara sista gången, det kan jag garantera.

Med hem följde även några Femina från 60-talet. Men de får inte vara med den här gången.

Stringhyllan som ju inte är en Stringhylla

Den här hyllan i Stringstil är jag stormförtjust i.  Att den har lådor är perfekt. Mycket junk som får plats där.
Problemet med den är att hyllplanen har små lösa grejer att hänga upp på. Och när jag köpte den så saknades hälften. Jag skulle få hjälp att fixa dem, inga problem. Personen fixade två… Så i ett år nu har jag haft två hyllplan.
Men jag är ju inte sämre än att jag fixar saker själv; lagom stora spikar, ett skruvstäd och två tänger fixade biffen!

På nedersta hyllan finns från vänster till höger; en grön till synes munblåst vas som jag fick av min mamma i påskas. Jag har velat ha en enkel smaragdgrön vas ett tag och den här är fin. Okänt ursprung, för mig. Följt av en favorit, Göran Wärffs Sunflower från Kosta. Nu har jag inget måttband i närheten, men jag tror den är ca 20 cm hög. Ett fyndlådefynd. Framför står två Iitalaföremål; Alvar Aaltoskål och en Vitriini (Visa) av Anu Penttinen.
Sen kommer då tavlan som inte föreställer Hemingway. Framför den står 4 brevpressar. 3 med blommor i och 1 med ett foto under. Vid tillfälle ska jag visa dem uppifrån.
Därefter två mörkgrå Gunnar Nylundare. Och, ja, som ni ser; sockerskålen Taika från Arabia fick sällskap av gräddkannan. Och i bakgrunden underlägget Mirakel med mönster av Josef Frank för Svenskt Tenn.

Mitten hyllan innehåller en bladning av saker, sånt jag egentligen tycker är ganska fult men som jag faktiskt inte riktigt kan skiljas från. Från vänster står Mazetti ÖgonCacao som min storebror ropade in på auktion när jag var kanske 13. Han har nog glömt det, inropet alltså, men jag minns det som igår när han kom hem med dem. Den ingick i en låda med flera burkar, jag har två av dom, den andra är en IRAburk med patentlock.
Därefter står två Argentavaser från Gustavsberg utan silver, så jag vet inte riktigt vad de kallas då… Längst fram står en liten brun Eldorado skål av Wilhelm Kåge för Gustavsberg. Jag har även ett stort uppläggningsfat i gult. Tuppen är ett arv efter min mormor, den är även en saltströare. Sen följer kanske den fulaste sak jag äger men som jag inte riktigt kan skiljas från; gåsen/ankan/svanen eller vad det nu är. Den är från Höganäs och kom med en fyndlåda. Först behöll jag den mest för att den var så vansinnigt ful, men den växer liksom på en. Men ful är den definitivt.
Gräddkanna och sockerskål från tyska Thomas, den verkar vara en favorit bland retrobloggare. Jag är nöjd med de två delar jag har.Tavlan tillhör även den fulgrejerna. Det är ett julkort till en Herr C. Olofsson från konstnären Gösta Hallencreutz från 1933. Ful som stryk men samtidigt helt underbar!
Den lilla glasskålen med målat lock vet jag inget om. Inte heller den lilla vasen. Rar som vara den är de båda.

Översta hyllan är lite halvtom, än så länge, den kommer garanterat att vara knökfull inom en inte allt för avlägsen framtid.
Den stora orange vasen är från Bergdala, ganska nyinköpt. Den mindre har jag haft väldigt länge, tror den heter Carita och är från Elme glasbruk.
De både porslinsburkarna är julklappar från mamma. Sillburken är från Deco och marmeladburken som jag just nu glömt var den kommer ifrån.
Kvadratburkarna gör mig lycklig varje dag!

Sannolikt kommer hyllorna att vara ommöblerade inom kort. Det är ju så himla roligt.

Magi och Mirakel och mycket längtan

Mitt intresse för loppisar är lite på is just nu. Det beror väl på lite allt möjligt; årstiden, den kommande flytten, men, inte minst, ointresset av att gå på Myrorna.
Men snart är det påsk och auktion och riktiga loppisbesök!
Peppen är enorm!

Några små inköp har det iaf blivit.
Sockerskål i serien Taika (Magi) från Arabia. Formgiven av Inkeri Säppälä. Min mamma har gräddkannan (som hon har fått av mig), så jag ska försöka förhandla mig till den i påsk. Vi får se hur det går. I bakgrunden syns ett grytunderlägg från Svenskt Tenn med mönstret Mirakel, ritat av Josef Frank.
Magi och Mirakel, som gjorda för varandra!

Mitt andra inköp blev en pytteliten svart Aladin och den lite större röda.
Jag som inte skulle ha en röd Aladin!
En rosa och en i guld, absolut, men inte röd. Ja, nu står den där iaf.

Att vara en samlare utan att samla

Det här med att samla på saker tycker jag är lite problematiskt.
Även om jag älskar min Lisa Larsonhund så vill jag inte ha hela kenneln. Jag vill ha ett lejon och  en ABCflicka. Sen räcker det.

Och även om jag har kanske 50 glasunderlägg så skulle jag inte säga att jag samlar på dom. Hittar jag några fina så köper jag dom. Inte så mycket att orda om.
Likadant med knappar. Jag köper knappar när jag hittar fina knappar.
Och ljuslyktor.

Kanske är att samla det jag alltid tittar efter på loppisar. Sånt jag tittar efter fast jag redan har flera stycken likadana. Som Aladin från Höganäs. Häromsistens såg jag en rosa i någon blogg, tyvärr så minns jag inte i vilken, men där ökade pulsen avsevärt.

Till samlandet kan jag utan tvekan även placera ytterkrukorna nedan från Steninge. Vi hade dom hemma när jag var liten, men de rensades väl bort i någonslags 80-talsiver.
Under flera år letade jag förtvivlat. Utan att hitta mer än en. Det senaste året har jag hittat. inte mindre än 7 stycken. I tre olika storlekar. Ett klassiskt fall av; when it rain it pours.

Och sist men inte minst den här kära samlingen; Stig Lindbergs senapsburkar för Apoteket. Men de måste ha korklocket kvar om jag ska köpa dom. Om dom inte har en färg som jag inte har sedan tidigare. Perfekta kryddburkar.

Ja, som sagt, det är knepigt det där med samlande. Jag är ingen samlare, men jag har samlingar.

Fler än två är en samling

Jag försöker leva efter någonslags princip om att har jag inte fler än två av varje så är det inte en samling.
Det innebär att det finns många saker det finns två av…

Men ibland smyger sig samlingarna liksom på en. Helt plötsligt stod jag där med fyra Aladin från Höganäs, formgivna av Anne Nilsson, utan att riktigt veta hur det gick till. Jag har köpt dom när jag har hittat dom och är ungefär lika glad över allihop.
Även om det senaste tillskottet; den gröna är min favorit.

Hittar jag de metallicfärgade så slår jag till på studs.
De röda lockar mig dock inte något vidare.