Något jag kommer hem med påfallande ofta från loppisbesök är sygrejer.
Tills jag hittar en sypall som lever upp till mina krav så förvaras de i burkar från IRA.
Min mormor hade såna här och jag har aldrig växt ifrån dem. Det tog dock sin lilla tid att hitta hela samlingen.
Nåldynan som toppar burkpyramiden är däremot ett arv efter henne.
Det dåliga ljuset kan jag bara be om ursäkt för. Vintern gör sig inte för fotografering inomhus.
Den stora saxen köpte jag för en femma och den är vass som bara den. Perfekt som tygsax med andra ord.
Knappar har jag älskat sen jag var liten. En stor passion.
Inuti den röda burken finns band, snören, spetsar, en ask som innehåller underlag för att göra stoppade knappar. Ni vet, livsviktiga grejer.
Audrey Fenns fina 
Vad roligt! Jag har precis börjat titta efter sybehörsgrejer på loppis. Jag inser att jag måste bredda mig så mitt hem inte svämmar över av porslin och keramik.. Ps, jag har tittat in på din blogg lite nu och då. Jag gillar din stil!
Ps igen angående mitt förra ps… Det var inte meningen att framstå som värsta stalkern. Det har rått lite feberdimma här hemma och jag hade faktsikt glömt att jag redan skrivit en kommentar förut ;-/
Tack! Och tack igen! Du får stalka mig hur mycket du vill. Iaf när du är så trevlig som du är. 🙂 Jag hänger en del på din sida också, men jag är sämre på att kommentera.
Jag blir glad av knappar. Det är ett så himla enkelt sätt att piffa till en tråkig kofta.
[…] är ju nästan allas favoriter. Alla retroälskare har åtminstone en variant av dem. De till vänster innehåller mina sygrejer. Min mormor hade sådana när jag var liten och jag har verkligen jobbat för att hitta dem till […]