Under sommaren har jag följt Retrolyckans alla underbara inköp på Täby bakluckeloppis.Min erfarenhet av Täby inskränker sig till ett besök, i september 2009, då jag och några vänner stod och sålde där.
Jag kan fortfarande vakna på nätterna i panik över den första halvtimmans totala kaos av folk som rev och slet och drog och skrek.
Så jag har valt att hålla mig därifrån, både som säljare och köpare.
Men den här sommaren har nyfikenheten helt enkelt blivit för stor. Så en lördag här i augusti, så begav jag mig med foträtta skor, kontanter och bra väska dit.
Upplevelsen var inte mycket bättre nu. Folk är galna.
Jag får nog helt enkelt erkänna att bakluckeloppisar inte är min grej.
Med mig hem komma dessa två glasburkar. Ingen aning om var de kommer ifrån, eller om de ens är gamla. Fina och funktionella är dom iaf.
Audrey Fenns fina 
Det viktigaste är ju inte alltid om det är gammalt eller nytt utan att man kommer att använda och uppskatta det man köper 🙂
Jag håller absolut med dig.
Och lever ganska mycket efter det. Mitt hem får inte bli ett museum. 🙂
Låter som en läskig upplevelse. Dom få bakluckeloppisar jag varit på har varit lugnare….men har inte heller innehållit så många spännande saker. Ser fram emot att få se mer av dina kommande fynd.
Ja, jag gillar inte fenomenet bakluckeloppis. Men jag önskar att jag gjorde det.
Tack! Just nu ligger loppandet lite nere, livet tar för mycket plats kan man säga. 🙂
Nämen hej och TACK för länkandet till min blogg. Blev jätteglad. Trist att du fick så dåliga erfarenheter efter ditt säljbesök där. Själv har jag aldrig stått och sålt på Täby bakluckeloppis men förstår att det blir väldigt bökigt och rörigt. Jag är alltid där tidigt men förfasas också över hur endel köpare nästan ”går över lik” för att komma först. Ett flertal gånger har jag och min man faktiskt ryckt in och sagt ifrån åt köpare som beter sig otrevligt och river och sliter. Särskilt gäller det när de ser att det är en ovan köpare som är ny. Då jag själv stått och sålt fler gånger än jag kan räkna har jag fått erfarenhet och känner faktiskt igen många av de som beter sig illa. Jag och min man kör den mjukare linjen. Ser jag nåt som köparen har och jag verkligen vill ha. Då frågar jag faktiskt vänligt om jag får titta på den eller om de vill att jag ska komma tillbaka senare. Ofta fungerar det bra, leder till ett trevligt samtal och ibland att jag faktiskt köper det som jag var nyfiken på. Jag skulle aldrig riva och svära. Sura över att säljaren säger ifrån. Det är ju deras grejor. Jag efterlyser verkligen ett trevligare bemötande framförallt under den första ruschiga stunden på bakluckeloppisarna. När allt kommer till kritan: det är ju bara saker!
Såg nu att jag inte svarat på din kommentar.
Din blogg är den jag följer mest intensivt, utan tvekan. Mycket tror jag beror på att jag gillar din framtoning, som du beskriver väl i din kommentar här. Mjuk och trevlig, intresserad och glad.
Jag tror att min avoghet mot bakluckeloppisar mycket handlar om just det där; det är bara saker. Inget annat. Det är ingen som dör om den går miste om något. Det verkar väldigt många glömma bort.